Guess I'm not the fighting kind
Jag ska i fortsättningen på begäran hålla käft, sitta och helst inte fungera som en människa alls.
Allra helst skall jag kasta bort det som är mig själv, mitt jag.
Finns ingen att dela något med, så meningen är?
Att uppleva en massa saker utan att kunna delge det till någon som faktiskt vill höra och veta.
Det finns ingen mening med att delta i detta såkallade liv om man skall genomgå det ensam.
Att skriva är det enda sättet att kanske nå fram utan att bli dömd eller avbruten.
Det kommer i efterhand, när jag faktiskt talat till punkt.
Löften som bryts och glöms bort, kanske inte är lika viktigt för de som avlagt dem,
men för personen du lovat är det en väldigt big deal när man blir besviken, bortglömd och ignorerad gång på gång.
Respekt för individen, att orka bry sig fast man inte egentligen tycker det är nått viktigt, att finnas där, att nångång fråga vad det är som är fel, eller varför man känner sig ledsen eller hur det kommer sig att man är så slut på energi.
Det kan vara något riktigt stort, skrämmande eller bara något för stunden som är jobbigt eller saknas, och det kan sätta sina spår i det yttre....
Vänner som sviker, är inte något helt nytt det heller. Att inte bry sig om de man varit vän med längst, före man börjar engagera sig fullt ut med små fjortisar som bara är med för en stund. Hon får komma, fast hon har sin pojkvän + alla mina vänner att umgås med, men trots detta måste hon få ta med sig en till vän. Istället för att säga till henne att växa upp och tala om för henne att denna kvällen får hon klara sig utan denna ena vän för denna kvällen räknas faktiskt våra sen gammalt vänner lite mer, och vi vill faktiskt ha dem här och träffa dem.
Mycket som gnager....det finns nog ingen som vet hur en mår, eller känner sig...folk tycker jag, frågar för lite, och bryr sig för lite. Folk pratar väldigt sällan om sina känslor, säger inte jag tycker om dig eller gud va du är söt idag....små saker som betyder enormt mycket! Små lätta ord kan avgöra en hel dags utgång.
Vill jag ens plugga? Det är något annat som gnager...stressen, ångesten.
Senast jag tittade efter i mina tankar ville jag sjunga och dansa, vad med i musikaler i London, New York, Europa!
Det lär aldrig bli av nu, 'cause I'm no drop out! Tre år kvar tills mina drömmar kan påbörjas....igen.
Läs eller inte....bryr mig inte....nånstans behövde jag få detta sagt...därför antar jag att jag skrev det...
Vad hände egentligen?
Hur kan man lyft detta till en dräglig nivå. Ibland kanske man missuppfattar varandra eller man kanske helt enkelt visar att man bryr sig på olika sätt. Den ena kanske är mera verbal än den andra. Har man svårt för att prata så kanske man får visar att man bryr sig på annat sätt och förhoppningsvis tas detta emot och registreras. Vänner som sviker måste man lära sig att leva med (eller utan), det är inte mycket att göra åt. Låt dem inte äta upp din energi,- tror inte att de är värda det. Du lär aldrig heller få ärliga svar på dina frågor. Gå vidare.
Jag finns alltid här i alla fall, även om känselspröten inte alltid är utfällda. Man kan rycka tag i dem litet vid behov och då får vi ha en seans!
Puss!DU är underbar!Kom ihåg det!
önskar jag var lite närmre när du känner såhär fina och hoppas du vet att du alltid kan ringa!!!
Bra att skriva av sig när man känner att man inte får ut det på annat sätt!
var rädd om dig!
kraaaaaaaaaaam
